Midsommar och skador

Dagen innan midsommar bar det av upp till Västerås där vi skulle fira midsommar tillsammans med andra agilityglada människor... Det var tävling både på midsommarafton och midsommardagen. Vi kom fram redan vid ca 2o i 4 och då fick man inte ställa upp husvagnen än för det var inte klart, men sen var det det ändå så det var bara att välja plats. Det är inte lätt när man är näst först! Dessutom skulle vi välja två, en till oss och en till Mariann och Jörgen. Men till slut hade vi bestämt oss. Vi ställde upp vagnen och skulle sätta på kylskåpet på gas... Så klart skulle det krångla... Det gick inte igång! Förmodligen för att vi bara har kört det på gas en gång tidigare... Men till slut fick vi igång det men det var efter en paus och rastning av hundar... Så småningom började det att komma fler vagnar och vi började inse att det här kommer att bli väldigt trångt, hur ska Mariann och Jörgen få in sin vagn? Dessutom skulle de kanske inte komma förrän mitt i natten... Men de kom morgonen efter och det löste sig utan problem!

Vår husvagn på den trånga "campingen"

Sedan skulle det snart bli dags för tävling... Ända sedan brännbollen mot niorna så har jag känt av en lårmuskel det har gjort ganska ont att ta i, t ex att springa... Men jag tänkte att om jag tejpar så ska det nog funka... Det gjorde det inte!!! Så det andra loppet fick bli en startträning med Tía, vilket behövs eftersom hon börjat tjuva... Izzie och Tommy var inte riktigt samstämmiga den här dagen inte heller Jörgen och Blue. Så det blev inga framgångar men vi fick ändå sill och potatis och allt annat som hör till! Det blev dock inget grillat eftersom vi inte fick nån mat förrän vid 19 tiden... Hundarna var så klart med! Helt otroligt att sju hundar kan komma så bra överens!

Vissa skulle var mer med än andra... Red, en liten lagom knähund!

Dagen efter, alltså midsommardagen, så vaknade vi till smatter på husvagnstaket! Det lät som om det ösregnade men det var inte så farligt, dessutom slutade det ganska snart! Mitt ben var inte bra men jag tänkte att om jag lindar kan jag ju träna en start med Tía. Men då kom Kicki och frågade om jag inte ville ha lite kylspray. Klart att jag ville! Det var helt underbart, kände ingen smärta alls! Självklart satt ju Tía nu i starten och jag kände att då var hon ju tvungen att få starta... Hon gick kalasbra och jag lyckades linka med ganska bra men framåt slutet började det att göra rejält ont, så när vi bara hade tre hinder kvar lyckades jag inte förflytta mig tillräckligt snabbt utan Tía stack på fel hinder... Hon var då felfri så det kändes inte jättekul med en disk men jag skyller inte på henne! Hon tyckte att matte var för seg och det hade hon helt rätt i! Jag fick linka in i mål och då var det lätt att hålla sig för skratt! Det gjorde så fruktansvärt ont att jag insåg att det här var dumt! Fick ta mer kylspray för att kunna ta mig upp till husvagnen... Jörgen hade sprungit i ett hål och stukat foten så nu var det två halta personer i sällskapet! Efter tävlingen åkte vi vidare för att campa lite närmare hemma, det blev Stenkällegården! Vi utgjorde en ganska patetisk skara när vi linkade in på receptionen... Mariann linkad hon också! Det var bara Tommy som kunde gå helt vanligt...

Bessie har gömt sig jättebra, tycker hon!

Helt otroligt nog kändes benet bättre dagen efter och jag kunde gå på plan mark och uppför men inte så bra nedför... Och idag ytterligare två dagar senare så är det nästan helt återställt! Vilket innebär att jag kommer att försöka mig på att springa nere i Varberg ikväll... Jag är ju bara lite envis... Det var / är nog ingen muskelbristning utan bara en "vanlig" sträckning.