Usch, vad det blir mörkt fort nu på eftermiddagarna.... Jag längtar redan till våren och ljusa härliga kvällar!!! Ja, jag vet att om det kommer snö som blir liggande (blir den det då?) så blir det i alla fall lite ljusare! Det är väl det ända som är bra med snö... Fast är det kallt blir det mindre smutsiga hundar och det är ju bra! Sedan vill man ju ha snö runt julhelgen och nyår så klart! Aldrig blir man nöjd!
Det är lite spännande med mörker... Dessutom är jag faktiskt lite mörkrädd... Det blev jag när vi skaffade hund, Bianca var så spökig under en period och reagerade på minsta lilla ljud ute och såg farliga saker i varje buske, har man då en livlig fantasi så ser snart även en matte spöken, monster och mördare... Fast hittills har det ju alltid varit falsk larm! Men med två aussisar i familjen behöver man inte vara orolig för att någon skulle kunna smyga omkring obemärkt i alla fall! De larmar ordentligt! Stackars den som låg i ett tält en tidig halvmörk höstmorgon när Tía var ca 2 år, hon skulle så klart undersöka tältet och jag trodde inte att det var någon som låg i det, så hon sprang fram och upptäckte att det faktiskt fanns en människa där, jösses vilket skall! Men sen har det inte funnits några tält i den lilla skogen...
När man som jag kom idag ca kvart över 4 så var det nästan mörkt... Men jag hade ingen lust att gå i omgångar med hundarna eller med alla fyra på en gång så jag åkte iväg till Råda för att gå en mörkerpromenad! Det gick faktiskt riktigt bra, men inne i skogen var det tur att jag hade med en ficklampa! Nu är Bianca gammal och förståndig och har slutat se spöken i buskarna så det var en lugn och skön promenad! Men det är ju ingen idé att försöka ta några kort i mörkret så idag får det bli utan bild, tyvärr!
Efter att ha ätit en smörgås tog jag med de två yngsta busarna och åkte bort till klubben för att träna lydnad tillsammans med Carolina. My var riktigt duktig! Men det är en bit kvar innan vi kan tävla... Tía tyckte att det var kul med lydnad en stund men sedan var det mer intressant att försöka komma undan... Men de fick i alla fall göra något! My fick dessutom busa med Anja, Carolinas valp. Det tyckte hon var kul men valpen sprang för lite hälsar My!
Nu ska jag återvända till rättandet av matteböcker... Längtar till helgen då det är ljust och man kan träna lite agility om det inte är för halt...
tisdag 20 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mörkret är både otäckt och lite spännande på samma gång.
Men ut måste vi oavsett ljus eller ej.
Sånt är livet för oss hundägare även om man ibland önskar att dom kunde gå i ide denna mörka och skitiga period av året.
Skicka en kommentar