När vi kom hem igen så gick vi ut med hundarna i skogen. Kameran fick stanna hemma. Hundarna var inte så busiga utan gick mest och strosade i värmen! Väl hemma igen gick vi och la oss i solen på våra solsängar. Det var riktigt skönt men varmt! Jag pratade även med Monica som hade tänkt att träna under eftermiddagen men vi konstaterade att det var för varmt för det! Hon skulle träna efter sin kurs, ca 20. Men jag sa att vi fick se om vi kom. Mycket beroende på att My har varit så konstig när vi har tränat. I Götene skulle hon kunna gå långt eftersom det är en stor skog bredvid planen... Mamma och pappa kom förbi, de var på cykeltur. Hundarna kom ut och hälsade, som vanligt högljutt! Vi satt och pratade och jag busade lite med Tía och sedan med Izzie. Då kom Tía och nosade på Izzie som blev sur... Vilket resulterade i att de började bråka, inte på speciellt stort allvar men ändå! Så vi skulle ta isär dem, då kom My... Hon skulle bara ta Tía, så när jag fick tag i Izzie dök My på Tía och satte sig fast så jag släppte Izzie och Tommy hade fångat Tía med My som en böld på halsen... Jag försökte att få loss My men hon ville inte släppa så jag fick försöka att strypa henne men hon släppte inte ändå, pappa fick bända upp käkarna på henne för att vi skulle få loss Tía. My var helt blockerad och försökte så klart att hugga, jag höll stadigt och det var sedan bara att bära in henne. Tía hade ett litet skrapsår på halsen och Izzie inget alls! När vi sedan kollade My så hade hon en rev i kinden och ett sår under hakan. Det otäcka är att hon blockerar sig fullständigt!
Izzie en slagskämpe?
Tía en slagskämpe?
Vi fikade och pratade. Tía och Izzie var med ute. Tía höll nämligen på att få ett litet anfall så jag ville inte ha henne inne och My gick bara och passade på Tía. Hon hade inte släppt det hela utan tänkte försöka igen... Så när mamma och pappa cyklade hem ringde jag till Karl, uppfödaren för att rådfråga. Både jag och Tommy hade väl nästan bestämt oss för att hon inte skulle vara kvar. Han höll med, det hela var konstigt och när hon dessutom inte vill träna... Men han tyckte precis som jag att vi skulle höra vad veterinären hade att säga om det hela.
Efteråt skulle hundarna ut och vi beslöt oss för att åka och träna dem lite. Jag ville kolla hur Tía var och så klart även My. Jag började mentalt att förbereda mig på att hon inte kommer att bo kvar. Jag fick koppla henne för att hon skulle gå med till planen. Men den här gången gick hon med... Jag behövde inte släppa med henne! När hon sedan skulle få köra så var det en helt annan hund! Det var tävlingsfart och ett hindersug som jag aldrig tidigare har sett i henne när vi tränar!!! Jätteförvånad och glad testade jag lite svårare saker än rakt fram och det gick det med!!! Hon ville till och med busa med sin busgrej!! Hjälp vad svårt det blev nu! Nu vet jag inte alls hur vi ska göra! Men så klart ska jag hör med veterinären!
My en värsting eller bara Tías värsta fiende?
Tía var superladdad och gick mycket bra hon också! Jag tror att hon kommer att kunna starta till helgen! Izzie gick för fullt och jättebra hon med!
2 kommentarer:
Usch vad otäckt att hon blockerade så! :( Förstår att Du är villrådig när hon plötsligt VILL jobba och är jätteduktig! Nästan som om hon kännde på sig vad Ni nyss diskuterat...
Va trist att det blir så där. Att hon sen inte släpper det gör ju inte saken bättre.
Men kul att höra att hon ville träna, ävne om det gör ditt beslut värre.
Jag stannade på klubben till 21,00 i gårkväll då det var perfekt temperatur för träning då.
Doriz var superladdad och vi tränade slalomingångar och raksträckor.
Ser fram emot nästa tävling då det är då jag ska se om vår träning ger resultat eller om mina tävlingsnerver förstör för oss.
Skicka en kommentar