Julgardiner och My

Redan torsdag! På söndag är det som bekant första advent! Det känns inte som att det redan är dags! Tittar man ut eller går ut så känns det mer som början av mars... Blött, grått och trist! Det regnade i alla fall inte när jag kom hem och skulle ta ut hundarna! Kände för att gå ett annat håll, så det blev det! Då lyckades jag med något så otroligt som att gå vilse!!! Följde en ganska bred stig som sedan blev mindre och mindre, den tog slut vid ett sankt snårigt parti... Tänkte att jag kan säkert gå åt höger så hittar jag stigen som jag hade tänkt komma till. Så det gjorde jag... Men det blev bara snårigare och snårigare... Inte hittade jag stigen! Så då bestämde jag mig för att vända och ta mig tillbaka men det var inte heller speciellt lätt... Man tittar inte så mycket upp när det är fullt med grenar överallt... Hundarna tyckte i alla fall att det var kul! Vi kom så småningom till en åker och därifrån kunde jag ta mig till stigen som jag hade tänkt komma till från början... Som tur var hann det inte bli helt mörkt!

Eftersom det är advent på söndag bestämde jag mig för att ta fram alla julgardiner och stryka dem... Det tar sin lilla tid men fint blev det! Tommy kollade så att alla ljusstakar och stjärnor fungerar så nu är de redo att sättas upp!

Idag har jag ju utlovat en beskrivning av My. När jag kom på namnet My så tänkte jag på en helt annan figur i Mumintrollen än just My... Det var Sanna som frågade varför jag döpt henne efter den lilla elakingen... Men då var det försent! Så hon heter alltså My och är en smal border collie tik. Ibland kallas hon masken för sin smala lekamens skull... Hur är nu My? Hon är nog den som är svårast att beskriva... Hon är självständig och mycket envis... Klarar sig på många sätt väldigt bra på egen hand men är ändå ganska feg... Låter det konstigt? Det är det också! Om Tía alltid är glad så är hon mer fundersam! Hon kan vara tokglad ibland och då skäller hon ett otäckt högt skall och svansen går så att hela kroppen viftar! Det är inte lätt att träna henne! Hon måste verkligen kolla att hon förstår vad det är man menar innan hon ens försöker. Försöker man snabba på det hela genom att muta henne med godis för att man tror att det ska hjälpa så får man skylla sig själv! Det resulterar i att hon gör saken ännu långsammare för då kanske man får en extra godis! Men när hon har förstått vad det är man vill kan man träna ganska länge för hon gillar att jobba! Hon har inga planer på att vara kvar längst ner på rangskalan i familjen, hon försöker att klättra upp! Något som framförallt Tía har blivit drabbad av... Förmodligen för att hon inte alltid mår bra! My kan vara väldigt kelig och hon älskar människor precis som Bianca! Hon är även väldigt avundsjuk! Vilket säkert är ytterligare än orsak till att hon blir arg på Tía, båda vill gärna ha matte för sig själva! Kanske var det ett passande namn trots allt...

Jag är inte bortskämd! Jag hjälper bara matte med bloggen!

Agility är kul! My i full fart på DM 2007!