Agilitytokar: Tävlingsansökan och Tía

Det blev inget inlägg igår... Så det kommer idag istället! Dagen började med kallt och torrt väder men har sedan övergått till mildare och regn... Suck!!! Hellre kallt och torrt än regn och vått! Det blir lika kallt och dessutom geggigt och otrevligt! Ikväll har jag använt mig av teknikens under och anmält vår tävling till augusti 2008! I alla fall tror jag att jag har gjort det... Får väl se om jag får något svar! Den 24:e augusti blir det en officiell agilitytävling, klass 1 - 3 på Lidköpings BK! Hoppas att den kommer att bli bra!

Men så över till inläggets andra punkt... Tía. Min aussietik som är fem och ett halvt år och som har varit sjuk väldigt mycket under sitt ganska korta liv! Det säger väl en del att när jag kommer till veterinären så kan de säga; - Hej! Det var länge sen! Hur är det? o s v... Väldigt trevligt men då inser man att man varit där väldigt många gånger! De kan även säga, va' bara vaccinering eller va', är det inte Tía.... Givetvis har detta säkert påverkat hennes personlighet! Fick henne beskriven av en annan ganska välkänd medium agilityförare så som "DAMP hund". Alltså en som aldrig kan vara still... Det stämmer på ett sätt! Tía är nästan ständigt i rörelse, när de andra hundarna ligger lugnt ner för att det inte händer något kan hon vandra omkring för att se om det kanske inte trots allt skulle kunna hända något... Hon är en påhittig tjej som alltid är hungrig!!! Så om man sitter och äter eller befinner sig vid köksbordet så kommer hon gärna bärandes på något som t ex vantar, nycklar, skor eller en leksak. Det är inte för att hon vill leka utan för att hon tycker att hon kan byta till sig mat! Helst det som vi äter och mycket! Det är svårt att få henne att sluta! Lättast är det att ge henne något, t ex en gurkbit eller salladsbit och sedan duka av från bordet! Smart är hon, hon vinner ju nästan varje dag.... Det är nämligen lite tröttsamt att bära tillbaka allt efteråt! Tía är inte lätt flörtad när det gäller att göra som andra människor vill, kanske om det finns godis! Hon är mattes hund! Finns det godis kan hon göra det mesta till och med bli klappad men så fort godiset är slut så går hon sin väg... För sin matte kan hon göra nästan vad som helst! Men det är klart att hålla på och träna lydnad det är inget för henne, det ser ut som om hon tycker att det är under hennes värdighet, det går långsamt och är booooring! Ett långsammare inkallande kan man leta efter! Det ska jämföras med hennes fart på agilityplan! Då är det turboväxel! Tía bryr sig inte om andra människor eller hundar särskilt mycket, hon kollar och konstaterar att de finns, och?! Hon är cool! Men ta fram lite hinder och det blir liv i luckan! Tyst är inte hennes melodi! Man måste tala om när något är roligt! Alltså skäller man sig igenom en bana! Hon är Biancas raka motsats när det gäller träning, varför sluta när man ha roligt? Det blir bara roligare ju längre man håller på.... Hon vet och kan ofta väldigt bra själv!

Godisletande är superkul tycker Tía! Den här lådan gör hon snabbt och enligt henne finns det alldeles för lite godis i den...

hmm, kom till mig din lilla godisbit...

Eftersom allt ska hända på en gång så blir hon ibland lite missförstådd av andra hundar... Vadå, jag vill ju bara busa när jag kommer springandes rakt in i dig och skäller! Det är väl inget att bli rädd / sur för? Tía ser alltid snopen ut när andra hundar blir sura på henne... Sen kan hon så klart försvara sig om det behövs! Det vet My!