Husdrömmar går i kras

Igår hann vi med ganska mycket! Efter att ha bloggat och pysslat lite skulle vi ut med hundarna. Det blev inget regn även om det hade mulnat på... Så vi begav oss till Kinnekulle för att milen. Parkerade inte vid Kinnekullegården utan ett annat ställe så att man slipper gå längs vägen. Vi traskade glatt iväg, hundarna tyckte att det var härligt och rusade i förväg för att sedan komma tillbaka igen. De har avverkat en del på kullen så nu var alla stigar/vägar helt sönderkörda! Vilket innebar att det var väldigt geggigt! När vi kom en bit uppför backarna där det förut var granskog men nu är kallhygge såg vi vad stormen hade ställt till med! De flera utav de få träd som fanns kvar hade trillat omkull!

Det blev en liten omväg över träd...

När vi sedan kom till nästa ställe med ännu fler liggande träd bestämd vi oss för att göra vår årliga "gå-rakt-ut-i-skogen-och-se-var-vi-hamnar-promenad-på-kullen". Vi hittade en djurstig och senare en gammal avverkningsväg, tror vi. Där hittade vi årets första kantarell! Skogen var jättemysig! Hundarna nosade glatt omkring men det var inte efter kantareller...

Som ni kan se var det ingen stor kantarell!

My och Izzie undersöker skogsstigen.

Väl hemma igen var det ingen idé att försöka torka av hundarna, så smutsiga var de! Så det blev en avspolning i duschen. De tycker inte om det! Men snälla som de är går de med på det!

Senare på eftermiddagen var det dags för agilityträning. Den här gången använde vi Jacks bana. En träningsbana avsedd för ridhus. Jättebra att dela upp i olika kombinationer innan vi sedan körde banan. My skötte sig exemplariskt. Tía var superladdad och skällde som en galning när det var hennes tur. När det inte var hennes tur så skällde hon av frustration över att stå still. Så det var ett himla sjå att få henne att vara tyst! Izzie skötte sig! Banan visade sig vara ruskigt svår när vi satte ihop den! Kluriga passager och sedan raksträcka längs med hela ridhuset för att där bli svår igen... Tía rusade snabbt fram och jag hade inte en chans att få henne över rätt hinder på slutet. Men alla de andra klurigheterna gjorde hon galant! Efter att ha kört henne först hade jag inga större förhoppningar om att My skulle klara den. Den var för svår för henne! Men hon överraskade mig ordentligt! Gjorde allting perfekt, okej nån vid sväng blev det, lyssnade kanonbra och klarar banan utan ett endaste fel!!! Wow! Jag var både stolt och nöjd! För att inte tala om varm... Izzie och Tommy klarade banan på andra försöket men det gjorde inte jag och Tía... Så kan det vara ibland!

Väl hemma så var det duschen och sedan middag. Då ringde Karl, Mys uppfödare. Jag hade ringt och sökt honom tidigare under dagen. Jag ville berätta att jag hade röntagt My och fått tillbaka resultaten. Hon var helt okej. En A höft och en B. B:et förvånade mig men det är ju inget att bry sig om. Skönt att veta att allt är okej! Armbågarna var perfekta! Karl tyckte så klart att det var skönt att höra att hon var frisk! Härligt med en uppfödare som är positiv och vill att allt ska gå bra! Han håller nu tummarna för att My ska lyckas knipa i alla fall någon pinne under 2008 på agilitybanorna! Självklart hoppas han på att hon ska bli mer intresserad av vallningen och det gör ju jag med!

Idag har det varit jobb så klart men även budgivning på huset... Det blev inte vi som köper det! Priset rasade iväg uppåt med en hisklig fart! Vi har inte lust att betala så mycket... Fint var det och väldigt mysigt fast egentligen alldeles för stort för oss med tanke på att det var två hus... Istället har vi gått runt i källaren och funderat över hur vi ska inreda den blivande tvättstugan och sedan har vi planer för övervåningen... Men tvättstugan först!