Vild fantasi

Kan inte påstå att jag var pigg när hundarna tyckte att det var läge att gå upp i morse... Ändå var klockan nästan 8! Efter frukosten bestämde vi oss för att baka matiga muffins eller vad de nu hette... Det var ett recept som stod på margarinet som jag läst och funderat på att göra länge! Men så idag blev det alltså av! De innehöll bland annat feta ost och oliver! Men jag hann inte göra klart utan Tommy fick baka dem för jag och My skulle till veterinären i Vara. Hon har nämligen inte blivit höftledsröntgad än. Veterinären tyckte att jag skulle vänta tills hon hade löpt, men det har hon fortfarande inte gjort, i alla fall inte som vi har märkt... Så nu ville jag inte vänta längre. Hon ska ju tävla mer under 2008 och det betyder ju även att hon kommer att tränas mer så då vill jag veta hur det ligger till. Bestämde mig för att ta både höft och armbågar. My skötte sig exemplariskt, fick sin lilla spruta och somnad ganska snabbt även om hon vaknade till lite när det var någon som slog för hårt i en dörr. Bilderna blev jättefina enligt veterinären och det känns skönt! Sedan vet man ju aldrig vad SKK ger för bedömning men det fanns i alla fall inga fel! Efter att hon fått sin lilla uppvakningsspruta och piggnat till lite åkte vi hem. My var groggig och ganska slö... Det har blivit bättre men hon är fortfarande ganska trött.
My vilar efter turen till veterinären.

Hemma provsmakade jag så klart muffinsen, de blev väldigt goda! Efter att ha ätit middag åkte Tommy och jobbade. Jag passade på att göra pasta sallad och skära upp vår ananas, innan jag diskade. När jag stod där och diskade tittade jag lite på vår nu ganska tomma fruktskål, den innehöll två bananer som har sett vackrare ut! Kom på att banankaka är gott! Så efter att ha diskat svängde jag ihop en sådan! Det luktar smaskens men jag ska försöka att hålla mig från att provsmaka en stund till...

Tog sedan hundarna för att gå vår lilla mörka skogstur, fast den lilla snön som kommit lyser faktiskt upp ganska bra! Men ljust är det inte och jag har en vild fantasi... Jag försöker att bara gå och inte tänka på alla mystiska saker eller otäcka saker man hört talas om, läst eller sett på film... Jag koncentrera mig på hundarna, givetvis går jag och pratar med dem och ser till att de är ganska nära mig... Jag brukar även tänka som så att vem skulle vara så galen att den går ut i skogen i mörkret och sitter och väntar på att det ska komma någon och gå förbi?! Men ikväll blev jag rejält uppskrämd! Det började egentligen igår då jag tyckte att det lät som en kvist som knäcktes av en människofot på ett ställe och hundarna blev nyfikna. Men ikväll så hörde hundarna plötsligt något, Izzie började stormskälla och Tía och My hakade på. Alla tre med raggen rakt upp och Tía fick sitt rejäla varningsskall! Jag hörde själv att någon gick i skogen några meter in från stigen och dessa steg stannade plötsligt när jag började ropa in hundarna. Jag tände ficklampan men såg inget och dessutom hade jag fullt sjå att få in Izzie som verkligen ville ha iväg vem det nu än var... Kopplade henne när jag fick tag på henne, Tía och My fick fortsätta att vara lösa men nära mig. Hörde inget mer men fick en stark obehagskänsla... Kanske var det bara en utav de som håller på att averka skogen men jag hade strax innan sett när de åkte så inte vet jag. Fortsatte därför mot bilen och nu satte min vilda fantasi fart... Gissa hur många mördare och olika monster jag hann gå igenom på den sista kilometern... Givetvis så fick jag ju så klart för mig att denna hemska person (i min fantasi hade det hunnit att bli en förrymd massmördare allra minst) skulle vänta vid bilen tills jag satt in hundarna innan den skulle mörda mig med.... Gissa om jag hade bråttom in i bilen när väl hundarna kommit in! Självklart var det ingen vid bilen och inte såg jag någon eller på vägen hem... Så förmodligen var det inget farligt alls... Så har vi funderat på att flytta ut på landet, hur skulle jag klara det :-))

Skönt i alla fall att vara komma tillbaks till gatlyktornas sken!